Finaste Vera fyller 28 år den 28 augusti. Det måste vi fira och skickar en peng till söta Vera. Hon firas på Pärlvägen 8, det vet vi och säkert på andra sätt också. Grattis Vera, så mycket glädje i att fylla år, hela fantastiska livet framför dig!
 |
| Sötaste Vera, fantastiskt mycket grattis! |
Så kommer andra ändan på livet, en gång tar det ju slut. Som det gjorde för Kitte så oväntat. Den 16/8 begravdes Kitte i Växjö, så fint, varmt och vackert. Familjen, barnen, alla var där, många av oss på Hunö kom och var med i detta avslut.
Jag vet inte, har jag skrivit om Ann-Catrine i Kuggedal? Den 11 augusti lämnade även Ann-Catrine detta livet efter en kort tids sjukdom. Så oändligt många midsomrar vi firat tillsammans på Heslevik, så många jordgubbstårtor och goda mörka bröd du bakat. Så mycket stekt strömming du lagt in åt oss och så mycket stolar, bord och brännbollsträn familjen har släpat till oss varje år. Nu blir Arne precis som Mia ensam i huset på Hunö och hur blir det då? Det tar ett tag att värka ut, att reda ut hur man gör med sommarhus etc är ofta inte lätt. Tack och lov är det för det mesta ingen brådska. Då är det så skönt att man har både barn och barnbarn att stödja sig på om det behövs.
 |
| Kuggedal, ett kärt sommarställe. Här tillbringade Ann-Catrine och Arne hela somrarna och varje midsommar, nästan, kom alla barnen och firade med dom och oss. |
Några dagar senare är det dags för Hampus trädbeskärare att komma till oss för att på bästa möjliga, mest naturliga vis beskära tre av våra träd framför huset, dvs vår största ek vid sjöboden och en mindre ek och en oxel framför sjöstugan. Detta är ett led i förberedelserna för att ev installera solpaneler nästa år. Hampus jobbar också på Räddningstjänsten i Oskarshamn och är självlärd vad gäller trädbeskärning. Vi tyckte att det här sköter han ju jättebra. Smidigt klättrar han upp i träden utan klätterskor eller annat och har en beundransvärd räckvidd. Han tog dessutom ner vår rejält stora enebuske mellan huset och lillstugan. Stefan oroar sig för att det nu ska blåsa alldeles för mycket på framsida och mellan husen men vi får se. En ek bakom lillstugan togs också ner.
 |
| Hampus uppe i den stora ekan |
 |
| Smidigt, inga klätterskor behövs. |
 |
| Det man kan och är duktig på, tycks alltid så lätt |
 |
| Resultatet, så här blev det. Vi är mycket nöjda. |
 |
Samma träd, bara en mindre krona. Om 2 år kommer ingen att ana att eken är beskuren säger Hampus
|
 Den stora enen är borta, känns bra. Oändligt mycket ljusare blev det. Vi får plantera mitt på den gröna plätten om vindarna bråkar för mycket.
|
| Allt detta tog så där 5 timmar, fantastiskt bra. Sen tog det minst lika många timmar att bära bort allt sly till vår uppläggningsplats. Ganska så trötta var vi efteråt men härligt att det är gjort. |
En salig blandning i detta avsnitt - men mitt s.k. huggormsbett vill jag gärna berätta om. Så här gick det till, Stefan och jag är på kvällspromenad på Hunö. Nästan hemma på Heslevik känner jag som ett insektsbett på foten. Det gör inte jätteont, vi fortsätter att gå, jag slår mig ner för att ringa min syster. Efter en stund så tittar jag på min fot och ser 2 små röda prickar bredvid varandra med så där 6 -8 mm mellanrum. Huggormsbett tänker jag, men kan det vara möjligt. Det gör ju inte ont.
 |
| Här i förstoring, två små prickar bredvid varandra. En har skapat ett upphöjt hål i huden, den andra inte. |
 |
| Strax ovanför ankeln, verkligen inget märkvärdigt. Bara två prickar bredvid varandra. |
Jag läser på, lär mig att 1/3 av alla huggormar sprutar inte in något gift och då reagerar man inte. För övrigt kan man bli riktigt dålig med allmänna symptom, ordentligt sjuk och påverkad och/eller få mycket ont, bli svullen, blåfärgad där man blivit biten och på stora områden runt bettet.
Jag mår ju bra men ringer 1177 och får rådet att åka in direkt. Kan man inte utesluta ett bett är det inget att vänta på. Jag kopplas över till giftinformationscentralen, får frågan om det gäller en förgiftning, tvekar, är det en förgiftning, efter andra frågan svarar jag ja och får prata med vänlig person, förklarar att skadan ser liten ut, bara den ena pricken har gått genom huden, jag mår bra. Men jag får informationen igen - du måste åka in, nu! Man vet aldrig, det kan gå fort, man kan bli mycket dålig.
OK, vi tar vår ugnspannkaka, som Stefan precis lagat, packar in den med grädde och lingonsylt i frysväska, sätter oss i båten, flyttar över till bilen och åker till Oskarshamns lasarett.
Tas väl emot, in och ligga på en brits. Intervjuas, nål sätts, prover, bltr och EKG tas, högläge med foten, jag mår fortfarande bra. Doktor Jessica kommer, vi kommer överens om att jag bör observeras i 5-6 timmar innan jag kan frikännas helt. Jag får tillåtelse att äta min pannkaka, Stefan håller mig sällskap, allt lugnt.
Det visar sig att jag får inga symptom. Slutsats: antingen var det en huggorm, som inte riktigt hann spruta in något gift (jag gick ju hela tiden i rask takt) eller något annat som stacks.
Ytterligare info från doktor Jessica efter att hon ånyo kontaktat Giftinformationscentralen, om man inte fått några symptom inom 2 (inte 5-6) så kan man säga att faran är över.
Vad hade hänt om jag verkligen fått i mig huggormsgift? Antidot eller serum fanns inte i Oskarshamn denna gång utan i Kalmar. Det ska dock finnas i Oskarshamn också. Men nu hade jag fått åka ambulans till Kalmar med narkosläkare i bilen för att få min antidot, vilket hade blivit en dyr historia.
Nog om detta, men viktigt att komma ihåg, alltid åka in till sjukhus om du blir huggormsbiten. Speciellt viktigt för barn, sjuka och äldre!