November 2023, födelsedagar, Emilys Playschool och Imibala.

November månad, tre nära födelsedagar, Viola, Lisa och Inger. För tre år sedan var gammelmormor Alice med och firade den 4/11 men nu är hon i sin himmel och har det bra. Sköt om dig, kära mamsen!

Men Viola mår jättebra och firar sin 13e födelsedag den 2/11. Redan innan vi åkte så fick Viola en liten fotobok med en bit av hennes 13-åriga liv i. Nu blev det en peng, Grattis finaste Viola!!

Viola öppnar glatt sina paket, trötta syskon kollar läget denna tidiga novembermorgon

Viola så där 5 år gammal, är på Hunö och skall göra ett halsband

Viola så där 10-11år stor, rider, kan laga mat, går bra i skolan, allt gott.

Dukat för Violakalas

Sen är det mamma Lisas tur den 11 november, 46 år. Söta Lisa presentades med musikalbiljetter x 2, Moulin Rouge på Chinateatern, som vi tror och hoppas är jättebra. Just i kväll, den 20/1 kl halv åtta, är det dags. Hoppas ni får en underbart trevlig kväll, du och Ola.

Grattis söta Lisa

Sen min tur, den 12 november, 76 år. Helt otroligt, får en jättefin grön tröja från käre Stefan och vackra röda rosor. Samma dag firas svenska fäder på fars dag och tillsammans så får vi av våra två fina barn en övernattning i en Bush Lodge på Hidden Valley. Jättefint och det gör vi det verkligt bästa av och det ganska omgående.

Rosor, citronte och grön tröja i påse. Man mår som en prinsessa!

Vi startar med att åka in till Kapstaden, äta lunch vid Waterfront och samtidigt lämna in min fina och mycket älskade klocka (Tack Lisa för att jag fick ta över denna skönhet) på batteribyte på On Time Watch Services i Milnerton norr om Kapstaden. Dessutom kostade det en tredjedel jämfört med hemma i Sverige och en fjärdedel av vad fina klockbutiken i Somerset West kunde erbjuda.

Kapstaden, vid Waterfront, alltid mysigt att komma hit.

The Nobel Square med alla Sydafrikas nobelfredspristagare, Nelson Mandela, De Klerk, Desmond Tutu och den minst kände av dom alla, Albert Luthuli. Alltid liv, rörelse och mycket musik här, det är fint!

Sen checkar vi in på Hidden Valleys Bush lodge. Där har vi varit många gånger, dom är nämligen trogna sponsorer av Imibala. Bush lodgen har jag inte ens noterat tidigare. Men den ligger så fint uppe i bushslänten och påminner om Hunö. Det är bara så att Hunös vatten är ersatt av gröna slätter och vidder, gröna vinplanteringar och en fantastisk blå himmel. Men känslan av enslighet, lugn och ro och naturnära skönhet finns där, på båda ställena, bara olika!

Världens kallaste lilla pool lockar inte till bad

men utsikten är fantastisk!

Stort fint sovrum med mjuka mattor. Här kommer vi att sova gott

Vi äter middag på Post&Pepper restaurangen i gamla posthuset i Stellenbosch. Här får man en underbart god 4-rätters middag och dessutom hade vi bästa parkettutsikt över köket och dess sätt att planera och organisera flödet i restaurangen. Vice restaurangchefen, en tjej, har fullständig kontroll och ser till att vin och alla rätter kommer i en perfekt ordning till alla bord. 

Vi börjar med en starter, som innehåller 4 smakrika och supergoda smårätter och förstås alldeles för gott bröd

Glömde berätta, kvällen började med ett vinprovningsbesök på en av Stellenbosch gågator. Just den här kvällen, den 22 november, ställde ett antal vingårdar upp och ordnade vinprovning för en billig penning för alla intresserade vinintressenter. Massor med folk, härlig stämning. 

Nästa dag vaknar vi upp i vårt bushhus, äter en god frukost bestående av medhavda och befintliga godsaker och tackar sen för oss. Vi avslutar vår tripp med att åka tillbaka in till Stellenbosch och deras Town Hall, där det pågår en utställning av bygdens berömde konstnär, Portchie. Denne man med en väl tilltagen rondör, fyller dessutom 60 år i dagarna och detta firas förstås med denna häftiga utställning. Färggladare har man nästan inte skådat. Glad och naiv konst fylld av färgglada blommor i varma färger. Sydafrikaner är troende, kors är flitigt förekommande, kyrkor likaså. 

Här sitter han, Mr Portchie, 60 år i dag och omgiven av många damer

Just så här kan en Portchie tavla se ut, massor av färg och alltid blommor med.

Tack Kära Lisa och Peter, vilka mysiga dagar vi haft, tusen tack! På 24 timmar hinner man massor!

Vad händer mera i november? Jo, Eva Larsson och jag hälsar tillsammans på hos Emily och Emilys Playschool. Eva har känt Emily i många år och varit involverad i hjälpen till henne via Fredagsgolfen och jag vill gärna säga hej och kolla hur läget är med gröt, ekonomi och annat. Vi kommer mitt i förberedelserna för ett planerat uppträdande inför föräldrar och andra barn och vuxna på Sir Lowry´s Primary School, som ligger alldeles intill. Många barn finns på plats och hoppar och skuttar efter bästa förmåga. 

Hopp och skutt, kul det här, man kan vända sig åt vilket håll man vill ...

Rektor Emily gör ett jättebra jobb här med barnen, som alla bor i Sir Lowry´s Pass village, vårt närmsta township (eller kåkstad) i Somerset West

Matdags, alla vi svenskar i fredagsgolfen sponsrar barnen här med matpengar varje månad. Ett tryggt tillskott, som är till stor hjälp.

Näringsrik gröt varje dag får dom också med hjälp av vår präst Lena Gutberg, som nu flyttat hem till Sverige men som ändå ser till att bidragen kommer in. Barnen behöver all näring dom kan få. Hemma kan det vara si och så med maten. Arbetslösa och kanske missbrukande föräldrar ger inte mycket mat i kassan.

Eva, Emily och jag framför ingången till skolan.

Imibalas konstutställning går vi också på. I dagarna tre bjuds föräldrar och anhöriga in för att se vad deras barn har åstadkommit i sina olika grupper som tex art, drama, balett, keramics etc. Första kvällen är ACJ Phakade en av tre skolor. Vi går dit tillsammans med Ulf och Pia men vad sjutton, inte någon mera svensk kommer. Synd, så kul att se alla barn, som ser både trygga och stolta ut, här hör dom hemma. 

Alla älskar starka färger. Det skapar fina tavlor.

Fyra ungar från ACJ Phakade, "vår" skola, som vi och alla golfande svenskar stöttar. Glada, fyllda av självförtroende, dom trivs här på Imibala.

Dramagruppen likaså, glada med tummen upp.

Ulf och Stefan pratar med två bröder, dom bondar direkt när ungarna förstår att Stefan och Ulf också är bröder.

Söta keramikdjur, som ungarna gjort. Pia ville köpa den söta grisen men se, den var speciell och inte till salu. 

Balettgruppen, både killar och tjejer. Så stolta över allt dom lärt sig, stolta över sina fina kläder, så duktiga.

Oktober fortsättning 2023, mot Sydafrika!

 Konvalescensen efter starroperationen har gått bara bra och vi planerar och packar för Sydafrikaresa den 17/10. Men vi hinner med en tripp upp till Stockholm innan vi åker. Viktigt, vi har lovat hjälpa till att stänga Lagnö inför vintern. Ola har inte varit helt frisk så hjälp behövs, kanske allra mest av Stefan med avstängning av vatten etc. Vi hade en jättemysig dag därute, sov vi över eller inte, lite osäkert men vi hade iallafall en jättemysig middag i Gåshaga, där tom Vera och Magnus var med. Vera har bott hos Lisa o Ola några månader men nu har dom köpt hus utåt Arlanda till, nära där Veras häst har sitt stall. Nu ses vi inte på ett halvår men alla är verkligen fullt sysselsatta. 

La Familia, så mysigt att se er

Viola går i 7an, vilket är fullt upp med nya krav. För Viola tar hästar och stallet massor av tid. Viggo har börjat på Lidingös gymnasium, Hersby och är nöjd med det. Vilda jobbar för fullt och ska sen ut och resa, Bali och Australien väntar 2 månader från slutet oktober. Lisa o Ola sköter sina jobb inclusive en hel del nya uppgifter. Allt går dom väl i händer men massor med jobb. Vera fortsätter sitt jobb på Tesla, gillar det och det verkar fungera även om Tesla är inblandad i strejk och konflikt med facket i Sverige. Vera märke inte av detta säger hon?! Magnus jobbar på med sitt företag, jobbar på distans, fungerar bra, sköter om Elvis hemma på dagarna. Lisa reser men jobbar för övrigt också mycket hemifrån. Ola är i princip på jobbet hela tiden. Alla mår bra och har det bra, det är det viktiga!

Vi åker till Sydafrika med frid i hjärtat. Den 18/10 landar vi och hämtas av förbeställd chaufför, Monty, allmänt kallad Okidoki. Han säger nämligen alltid okidoki= OK. 

Utsikten över Goda Hoppsudden och False Bay från vår altan.

Vi kollar in citronerna, som växt sig stora. Smakar riktigt bra också.

Vi gör oss snabbt hemmastadda. Det är lagom varmt och skönt och alltid en del att pyssla med i början. Att öppna ett hus efter ett halvår tar lite tid. Jag beställer nya kuddar till vårt vardagsrum. 

Våra vänner Lena och Karl-Gustaf Gutberg säljer sitt hus. Karl-Gustaf är inte frisk och kan inte vara här längre. Lena kommer ner under 3 veckor och säljer hus, 2 bilar, massor med möbler, avslutar sina engagemang här nere, ger bort massor till välgörenhet mm. Vännen Lollo hjälper till och ger stöd och hjälp, ovärderligt helt klart. Vi köper lite stolar och bord och tycker att det blir fint hemma. Detta börjar bli en del av vår vardag här nere. Åren går, vi blir alla äldre och efter 75 verkar det som saker kan hända, sjukdomar slår till och påverkar vardagen och vardagens möjligheter. Det gäller att tänka efter, vad vill vi göra, vad kan vi göra, har vi några drömmar, som vi vill fullfölja och leva ut i?

Vi har ärenden till Builders Warehouse och väl där slinker vi in på Neils hair saloon. Vi frågar efter Neil, som vi visste fick en stroke förra året. Det visade sig att han hade gått bort. Så synd, han hade ett mycket gott hjärta och har i åratal sponsrat vårt Imibalaprojekt med klipp- och fön vouchers. Men vi träffar en ny frisör, som är så glad och tacksam för hennes lille son är ett av Imibalabarnen och får sin skoluniform varje år från Imibala och också tillgång till alla dom aktiviteter som Imibala skapar.

Tjejen i mitten är mamma till en liten 7-årig kille, som hon är så stolt över. Han är duktig i skolan, hon har tom med sig hans betyg i handväskan och visade upp för oss. Tacksamheten mot Imibala, som hjälper till med skoluniform och allt som behövs för sonens väl och ve, har inga gränser. 

Vi går förstås promenad längs stranden nere på Strand. Otroligt nog är det vår enda promenadslinga här nere. Klart att man kan promenera i Helderberg Nature Reserve men vi har aldrig lyckats bli hemmastadda där. Alltså går vi på stranden i Strand precis som vanligt och upplever återseendets glädje. Lite nyheter kan vi också hitta.

Nytt, stilrent och elegant konstverk på Strandpromenaden.

Surfare och badare om vartannat

Det är lördag, surfskolan är i full sving.

Så härligt att vara här!

Ännu en liten skönhet pryder sin plats. Kan tyckas vara lite blek bland alla mörka människor. Hoppas den överlever.

Dags att fira Halloween i slutet av oktober. Här kommer bedårande bilder från Dubaigänget, som firar med besked, se bara här!

Halloweenfest för småfolket. Valeria och Vienna står längst fram till höger.

Pappa Peter och småtjejerna på bus-eller godis promenad

Mirre på G...

Oktober 2023, Bokmässan, Floda, Ove fyller 80 år

 Bokmässan i Göteborg, 4 dagar varje höst, alltid lika kul! Stefan och jag bestämmer oss för att gå på söndagen. Då är nämligen den riktigt stora publikrushen över + att seminarierna är gratis. Jag läser det digra programmet och på dagens första seminarium för vår del lyssnar vi på Johanna Bäckström Lerneby, Göteborgsk journalist och författare, som skrivs boken Familjen som har blivit vida berömd och legat högt på listor med mest populära böcker. 

Förväntansfulla, fullsatt sal, trevligt.

Familjen handlar om en familj i Angered som kontrollerat en helt samhälle på 50 000 invånare genom skrämsel, hot, mutor, slagsmål, skjutningar, allt som en maffiaorganisation gör. Själva kallar sig ledarna för problemlösare dvs dom tar lagen i egna händer. Den handlar också om när samhället till sist förstår vad man måste göra, polis, sociala myndigheter, skola, vård och omsorg måste gå samman för att försöka slå ut det som vi kallar parallellsamhället. Mycket läsvärd för oss noviser, som för det mesta tror alla om gott. 

Nya boken för i år är Spelkungen, som handlar om Rade Kotur, en kille, som kommer till Göteborg på 70-talet. Han bygger upp ett företag med spelautomater runtom i Sverige, som omsätter hundratals miljoner och därmed så utmanar han det svenska spelmonopolet. Svenska myndigheter fick till slut nog, gick samman och Rade Kotur blev huvudpersonen i Sveriges första maffiarättegång. 

Johanna Bäckström, undersökande journalist, som hade ett gott och öppet förhållande till ledaren i familjen. Han såg sig definitivt som problemlösare och inget annat. 

Sen stannar jag kvar, för nästa författare på listan är engelskan Jojo Moyes, som pratar med Ebba Kleeberg von Sydow. Jag gillar Jojo Moyes, hon skriver böcker som har en historia att berätta och hon gör det på ett bra språk och med känsla och värme. Under Londons broar är en av dom. Den handlar om en egensinnig tjej, som passionerat älskar hästar och som går genom eld och vatten för att göra rätt sak för sin häst. Jag gillar också Ebba Kleeberg, en av våra rojalister, som både kan mycket om vårt kungahus och är klok och begåvad.

Jojo Moyes bondar väl med vår Ebba och beskriver sitt författarliv som ett 8-5 jobb. Mycket förarbete.

Nästa stopp blir GPs monter, där min favoritreporter, historiker och kåsör Kristian Wedel visar oss gamla fotografier med anknytning till Göteborg och Bohuslän.

Här är vi ute i Mölndal och i ett vanligt hyreshus har Kappahls första butik nyligen öppnat. Här pratar vi om våren 1953 och kön ringlar lång. Per-Olof Ahl hette grundaren och hans affärsidé grundade sig på att ge alla kvinnor möjlighet att vara välklädda till ett överkomligt pris.

Björn Ranelid, vilken otroligt flitig människa han är. Det är han och Jan Guillou, som troget skriver minst en bok varje år, imponerande hantverk. 

Björn Ranelid, alltid solbränd, alltid vit uppknäppt skjorta, skriver en fin svenska, är ganska så säker i korken men är också otroligt arbetsam och produktiv.

I väntan på Ingmar Skoog, vi har tryckt in oss i en helt knökfull salong på ren Göteborgska.   

Seminariet handlar om att "70 är det nya 50", vi lyssnar på forskaren och läkaren Ingmar Skoog, som samtalar med reporter Marianne Rundström. Självklart superintressant, det berör ju oss och vi vill ju gärna höra att vi är egentligen är yngre än vad vi är, eller hur?

I mer än 40 år har Ingmar Skoog forskat på äldres utveckling och konstaterat att dagens 70-åringar har lika friska hjärnor och kroppar som 50-åringarna hade för några generationer sedan. Hans forskning bygger på den berömda H70-studien, som han leder sedan flera decennier tillbaka och som är en av de bredaste äldrestudier som gjorts! Vi gillar ju att se honom, Kattis Ahlström m fl i Studio 65 i SVT, som handlar om 65+ ur olika perspektiv, träning, sex, vänner, barnbarn, mode, allt. Superbra program precis som Gokväll, Fråga Doktorn och Landet Runt. Typiska pensionärsprogram, som jag aldrig, säger aldrig, tittade på förr i tiden. 

Ingmar Skoog till vänster, en lätt rundlagd, jovialisk herre i sina bästa år dvs 70+. I dagarna kommer boken ut, som självklart heter "70 är det nya 50", som vi så klart måste köpa.

En hel dag på Bokmässan, avslutar jag med att gå förbi Marie-Louise de Geer, prydd med oranga ögonbryn som låter sig intervjuas för Expressen. Denna underbara färgstarka människa, en fin slutvinjett för Bokmässan!

Annika, Maria, Tina, Gunnel och Inger på fin selfiebild

Några dagar senare har vi Syster Yster träff hos Gunnel i Floda. Gunnel har bytt boende från hus på Blåbärsstigen till lägenhet lite mera centralt i Floda. Jättefin, fullt möblerad och klar trots att det mesta boendet under sommar och höst har varit stugan i Stockevik. Som alltid så kul att ses. Sköt om er kära vänner!

Dagen efter går vi tillsammans med vår vän Lars-Åke till Göteborgs Konserthus, där vi lyssnar till ett generöst axplock ur ett antal musikaler, "Från Broadway till Duvemåla". Kände inte igen namnet på någon av artisterna men fantastiskt bra var det och alla hade förstås röster som gjorde oss fyllda av beundran.

Bra stämning, se- och hörvärt.

Mera kalas, denna gång är det svåger Ove, som fyller 80 år. Lena och Ove ordnar kalas med hjälp och stöd av Sofia och Mattias. Alla systrar, bröder, svågrar och svägerskor är inbjudna och som alltid blir jag så glad att träffa alla.

Födelsedagsgrisen Ove skålar vi för, Christina, Tommy, Gerd och Monica.

Runt andra ändan av bordet har vi Jan, Hans-Olof, Stefan och sen Lena och Emelie.

Mattias och Sofia höll i trådarna på kalaset. Mattias skötte grillen och Sofia hade satt ihop ett gäng Ove-sånger, som hade hängt med under hela deras uppväxt. Självklart blev det allsång!

Therese med Elin

Jubilaren beundrar nöjd sina presenter. Elin gör en av dom saker som tonåringar (med flera) gillar allra bäst, kollar på mobilen!

Fina tårtor x flera

Lillasyster Monica

Storasyster Lena

Mellansyster Inger, fast nu spelar det ju verkligen ingen roll längre. Är man över 70 så är vi alla lika, eller hur! Men kolla bara, vi sitter precis likadant alla tre, med armarna i kors!