Augusti 2024, glädje, sorg, beskära träd och huggormsbett!

 Finaste Vera fyller 28 år den 28 augusti. Det måste vi fira och skickar en peng till söta Vera. Hon firas på Pärlvägen 8, det vet vi och säkert på andra sätt också. Grattis Vera, så mycket glädje i att fylla år, hela fantastiska livet framför dig!

Sötaste Vera, fantastiskt mycket grattis!

Så kommer andra ändan på livet, en gång tar det ju slut. Som det gjorde för Kitte så  oväntat. Den 16/8 begravdes Kitte i Växjö, så fint, varmt och vackert. Familjen, barnen, alla var där, många av oss på Hunö kom och var med i detta avslut. 

Jag vet inte, har jag skrivit om Ann-Catrine i Kuggedal? Den 11 augusti lämnade även Ann-Catrine detta livet efter en kort tids sjukdom. Så oändligt många midsomrar vi firat tillsammans på Heslevik, så många jordgubbstårtor och goda mörka bröd du bakat. Så mycket stekt strömming du lagt in åt oss och så mycket stolar, bord och brännbollsträn familjen har släpat till oss varje år. Nu blir Arne precis som Mia ensam i huset på Hunö och hur blir det då? Det tar ett tag att värka ut, att reda ut hur man gör med sommarhus etc är ofta inte lätt. Tack och lov är det för det mesta ingen brådska. Då är det så skönt att man har både barn och barnbarn att stödja sig på om det behövs.

Kuggedal, ett kärt sommarställe. Här tillbringade Ann-Catrine och Arne hela somrarna och varje midsommar, nästan, kom alla barnen och firade med dom och oss.

Några dagar senare är det dags för Hampus trädbeskärare att komma till oss för att på bästa möjliga, mest naturliga vis beskära tre av våra träd framför huset, dvs vår största ek vid sjöboden och en mindre ek och en oxel framför sjöstugan. Detta är ett led i förberedelserna för att ev installera solpaneler nästa år. Hampus jobbar också på Räddningstjänsten i Oskarshamn och är självlärd vad gäller trädbeskärning. Vi tyckte att det här sköter han ju jättebra. Smidigt klättrar han upp i träden utan klätterskor eller annat och har en beundransvärd räckvidd. Han tog dessutom ner vår rejält stora enebuske mellan huset och lillstugan. Stefan oroar sig för att det nu ska blåsa alldeles för mycket på framsida och mellan husen men vi får se. En ek bakom lillstugan togs också ner. 

Hampus uppe i den stora ekan

Smidigt, inga klätterskor behövs.

Det man kan och är duktig på, tycks alltid så lätt

Resultatet, så här blev det. Vi är mycket nöjda.

Samma träd, bara en mindre krona. Om 2 år kommer ingen att ana att eken är beskuren säger Hampus

Den stora enen är borta, känns bra. Oändligt mycket ljusare blev det. Vi får plantera mitt på den gröna plätten om vindarna bråkar för mycket.

Allt detta tog så där 5 timmar, fantastiskt bra. Sen tog det minst lika många timmar att bära bort allt sly till vår uppläggningsplats. Ganska så trötta var vi efteråt men härligt att det är gjort.

En salig blandning i detta avsnitt - men mitt s.k. huggormsbett vill jag gärna berätta om. Så här gick det till, Stefan och jag är på kvällspromenad på Hunö. Nästan hemma på Heslevik känner jag som ett insektsbett på foten. Det gör inte jätteont, vi fortsätter att gå, jag slår mig ner för att ringa min syster. Efter en stund så tittar jag på min fot och ser 2 små röda prickar bredvid varandra med så där 6 -8 mm mellanrum. Huggormsbett tänker jag, men kan det vara möjligt. Det gör ju inte ont. 

Här i förstoring, två små prickar bredvid varandra. En har skapat ett upphöjt hål i huden, den andra inte.

Strax ovanför ankeln, verkligen inget märkvärdigt. Bara två prickar bredvid varandra.

Jag läser på, lär mig att 1/3 av alla huggormar sprutar inte in något gift och då reagerar man inte. För övrigt kan man bli riktigt dålig med allmänna symptom, ordentligt sjuk och påverkad och/eller få mycket ont, bli svullen, blåfärgad där man blivit biten och på stora områden runt bettet.

Jag mår ju bra men ringer 1177 och får rådet att åka in direkt. Kan man inte utesluta ett bett är det inget att vänta på. Jag kopplas över till giftinformationscentralen, får frågan om det gäller en förgiftning, tvekar, är det en förgiftning, efter andra frågan svarar jag ja och får prata med vänlig person, förklarar att skadan ser liten ut, bara den ena pricken har gått genom huden, jag mår bra. Men jag får informationen igen - du måste åka in, nu! Man vet aldrig, det kan gå fort, man kan bli mycket dålig.

OK, vi tar vår ugnspannkaka, som Stefan precis lagat, packar in den med grädde och lingonsylt i frysväska, sätter oss i båten, flyttar över till bilen och åker till Oskarshamns lasarett.

Tas väl emot, in och ligga på en brits. Intervjuas, nål sätts, prover, bltr och EKG tas, högläge med foten, jag mår fortfarande bra. Doktor Jessica kommer, vi kommer överens om att jag bör observeras i 5-6 timmar innan jag kan frikännas helt. Jag får tillåtelse att äta min pannkaka, Stefan håller mig sällskap, allt lugnt.

Det visar sig att jag får inga symptom. Slutsats: antingen var det en huggorm, som inte riktigt hann spruta in något gift (jag gick ju hela tiden i rask takt) eller något annat som stacks. 

Ytterligare info från doktor Jessica efter att hon ånyo kontaktat Giftinformationscentralen, om man inte fått några symptom inom 2 (inte 5-6) så kan man säga att faran är över. 

Vad hade hänt om jag verkligen fått i mig huggormsgift? Antidot eller serum fanns inte i Oskarshamn denna gång utan i Kalmar. Det ska dock finnas i Oskarshamn också. Men nu hade jag fått åka ambulans till Kalmar med narkosläkare i bilen för att få min antidot, vilket hade blivit en dyr historia.

Nog om detta, men viktigt att komma ihåg, alltid åka in till sjukhus om du blir huggormsbiten. Speciellt viktigt för barn, sjuka och äldre!

Augusti 2024, Elon Wiklands sagovärld.

Elon Wikland, en fantastisk illustratör, skapare av bildvärldar i sagoböcker och mycket, mycket mera. Elon är från Estland och kom hit till Sverige år 1944 bara 14 år gammal tillsammans med 30 000 andra flyktingar. 2024 är det 80 år sedan "Den stora flykten" från Estland under andra världskriget skedde. På många sätt har flykten, uppväxten i Estland och sen vardagsliv och fortsatt liv i Sverige påverkat Elons konstnärsskap.

Göteborgs konstmuseum visar på sin utställning mer än 400 av Elons originalverk. Mest är hon känd för sina illustrationer till Astrid Lindgrens böcker men hon har också arbetat med andra konstnärer och som illustratör i veckotidningar tex Hemmets Journal. Dessutom varit oerhört flexibel med att ta till sig nya stilar och nya tekniker. Mycket utspelas dock i sagans värld och hennes genombrott kom 1954 med Astrid Lindgrens Mio, min Mio.

Underbara bilder, så mycket saga!

Upplevelserna som flykting finns ofta med Elon i hennes konst. Den gula resväskan var viktig och ständigt närvarande i resesammanhang. Lapphunden Sammeli var Elons hund i det vuxna livet men fick också vara med under många barnaår.

Saltkråkan, Båtsman och Tjorven, viktiga och välkända för många barn.

Svartvita illustrationer, som här i bröderna Lejonhjärta, kunde hon använda för att skapa drama och kontrast.

Lotta på Bråkmakargatan, som skulle lära sig att cykla, vem kommer inte ihåg henne?

Oerhört vackra vinterbilder, kan detta vara Emil som är på väg till doktorn i Mariannelund?

Karlsson på taket, en man i sina bästa år, och Lillebror.

 

Så klart att Elon gjorde frimärken också, en del av Sverige. 

Nog var Elon, precis som Astrid Lindgren en mästare på att förstå och skildra barnens värld, stort som smått. Små händelser kan bli så stora i ett barns värld. Dessutom förstår man genom utställningen att hon också var en mästare på att hantera teknik, att anpassa sig till olika stilar genom årtiondena och också efter olika författares ideal, sätt att tänka och hur man berättar en historia. Framför allt finns det en otrolig värme i hennes konst, världen är ofta vacker och snäll men inte alltid. Och även om hon arbetade med många olika konstnärer så inbillar man ju sig att det fanns en speciell förståelse för barnens värld hos både Elon och Astrid Lindgren.

Augusti 2024, Torpa med Gustav Vasa, kantareller och Project.

Tredje gången gillt, nu firar vi Monicas och Hans-Olofs 75-årsdagar för tredje och sista gången! Men det är rätt, stora födelsedagar ska firas med omsorg och mycken kärlek! I present på sitt 150-årskalas den 3 augusti fick Monica och Hans-Olof en tripp den 9/8 till Torpa Stenhus inclusive middag och Teaterföreställning om Gustav Vasas liv och leverne, somligt sant och somligt "hitte på"! Alla vi systrar, bröder, svågrar och svägerskor presentade och deltog förstås med glädje i denna tillställning. Bara Stefan och jag kände inte till Torpa Stenhus och hade aldrig varit där. Men, härligt med nya upptäckter, lär känna din hembygd!

Torpa byggdes runt 1470 i en orolig tid med ständigt danska krigshot. I flera hundra år ägdes Torpa av ätten Stenbock och inte förrän 1765 övergick Torpa i annan ägo. År 1552 besökte Gustav Vasa Torpa och blev blixtförälskad i den 16-åriga Katarina Stenbock, som sedan blev Gustav Vasas tredje och sista hustru.

Vi träffade vår guide för kvällen, åt en god middag och sedan var det dags för kvällens höjdpunkt, Gustav Vasa - hela historien och halva sanningen på Torpa Slottsteater.

1520 står det på tröjorna. Detta var Gustav Vasas sponsorgäng, som jobbade för att han skulle bli kung, vilket han ju blev 1523.

Här har vi kung Gustav Vasa i full mundering.

Gustav Vasa hade tre drottningar, den sista som sagt Katarina Stenbock. Drottningar största uppgift på den tiden var ju att föda barn. Dessa tre levererade 11 barn, varav 9 överlevde barnaåren. Här på scenen kommer dom små babysar i rask och komprimerad takt, heja på!

Det är tufft att vara kung, man vill vara omtyckt, tror att man är älskad. Så är det inte alltid funderar en luttrad Gustav över.

Åren går, här ligger Gustav på dödsbädden efter ett strålande liv med 37 års regeringstid och inser att barnen ska ta över. Hur ska det gå? Faktiskt en jättebra, fascinerande historia om en av våra största kungar genom tiderna. Han skapade ett rike med organisation och ordning och reda. Han bröt kyrkans makt, plockade över massor med rikedomar från kyrkan till kungen och staten, vilket var gott och välbehövligt. Han översatte bibeln till svenska och därmed började svenska folket att lära sig läsa. 

Sen åker vi alla hem nöjda och glada efter en trevlig kväll. Vid vägkanten möter vi djurens konung, herr älg, som är ute på tur. Tack och lov viker han åt sidan efter en initial förvirring mitt i vägen. Allt gott, nu hem genom natten i ordnad ordning.

Jag har bokat in en träff med min goda vän och fd arbetskamrat på Kungälvs sjukhus, Christina. Antingen skulle vi ta oss en tripp till Marstrand eller ut i kantarellskogen. Kantarellerna vann! Jag åkte ut till Christina utanför Kungälv, beundrade hennes nyligen inredda lillstuga, som används för kort uthyrning eller lite längre. Så fint och verkligen mysigt inredd med rosentapeter och många spår av make Jannes hantverkskunnighet och Christinas känsla för att skapa värme och hemtrevnad. En tysk familj på 4 personer var på intåg. 

Christina och jag i hennes rätt så stökiga skog, där en del avverkning skett nyligen. Men kantareller finns det, så att vi blir nöjda. Blåbären är slut men lite lingon kan man se.

Man måste alltid ta sig en vilopaus. Här sitter vi på en av Christinas favoritställen. Höga träd runt om och vacker, mjuk, grön mossa överallt

Här stannar vi länge, myser och pratar.

Träffade också Annika, en av Syster Yster systrarna och vi skulle ut att ta ett glas vin och prata lite. Annika är ju en av våra mera finsmakande vänner, vad gäller vin, så hon sa: Vi går till Project. Där vet jag ju att man får alltid ett gott vin. Detta är alltså dotter Annas krog på Södra Vägen, som hon driver tillsammans med make Cameron. En stjärna i Guide Michelin bäddar ju också för en god kvalitet på allt!

Just nu, i augusti är hela Anna-familjen hemma på augustibesök i Göteborg. Övriga året har dom bott i Australien, Camerons hemland, med sina tvillingar på så där 3 år. Hela augusti har mamma/mormor Annika med glädje tagit hand om småttingarna medan Anna och Cameron jobbar på restaurangen. 

Vi skulle ju gå hit och ta ett glas vin. Ni ser hur det gick, hur många glas vin som helst! Vilken fest. Anna och Cameron bjuder på valda och många delar ur sin meny. Så gott, vi/jag tackar och bugar å det allra djupaste. Så trevligt, så smakrikt, så härligt elegant, man bara njuter av stämning och omsorg. Tack Anna, Cameron och sist och först tack till dig Annika för att jag fick följa med på detta kalas, tack!

En smakrik jordgubbsefterrätt! Den ser enkel ut men var förödande god! Vilken fest! 

Augusti 2024, Lasse på slottet, Källö-Knippla och Rörö.

 Vi har bokat biljetter till Allsång på Slottet med Lasse Cronér för evigheter sen. Vi gillar Lasse Cronér, göteborgare, glad, rolig, kan sjunga, har roligt på scenen. Vi bokar dessutom in oss på guidad tur på Tjolöholms Slott. Där har jag varit med Vilda tidigare men inte Stefan. 

Visningen börjar 16.00. Vi är på plats i god tid. Allt är mycket välordnat med nyöppnat Café, foodtrucks, stor utomhusscen med vingliga bänkar framför. Men äta gör vi sen, nu fokus på visningen på slottet. 

Tjolöholms Slott stod färdigt år 1904 och byggdes av James Fredrik och Blanche Dickson. Blanche fick dock slutföra bygget själv då James Fredrik dog i blodförgiftning. Vi tror att han på en glad fest ställde sig upp med ett ben på bordet och ett ben på en stol, tappade balansen, skar sig på en vinflaska och några veckor senare var han död. Blanche var en mycket driftig kvinna, hon fattade alla nödvändiga beslut, inredde hela huset med mycket möbler och tyger från anrika Liberty i London. 

Fina Tjolöholm, byggt i bästa engelska Tudorstil, mycket modernt för sin tid med bla 

Västsveriges första och största dammsugare. När dom skulle till att dammsuga den gröna heltäckningsmattan i vardagsrummet krävdes 2 hästar för att ta dit dammsugaren. Sen fick dammsugaren stå utanför med slangen in genom rutan. 

Kul tycker vi att se detta modernistiska underverk. Det fanns värmesystem med luftkanaler till alla rum, badrum med cirkulationsduschar, moderna toaletter och massor med ganska tung engelsk inredning. Bättre ståndsbarnen på den tiden hade fått stor del av sin uppfostran i England så den engelska stilen var hemma för dom.

Utsikten över, kan det vara Kungsbackafjorden, är bedövande vacker.

Självklart med en prunkande trädgård

Magnifik konst med glada nymfer. Konstnärens namn, ja, kanske kommer på det framöver.

Ett självspelande piano var också ett måste.

Föreställningen börjar kl 19 men först fröjdar vi oss med en räkmacka, jättegott! Lasse Croner är på ett strålande humör. Han slänger direkt lappen med sitt manus och kör fritt från hjärtat. Ganska underbart om än något yvigt ibland. Som tex när han och Kalle Moreus ska spela en sketch där Kalle är en buktalardocka. Såna dockor sitter som bekant i knät. Till Lasses knä baxas runde och välbyggde Kalle Moreus med mycken möda och besvär. Vi skrattar så vi vrider oss, så roligt. Kalle tappas i golvet, baxas upp igen och igen ....

Lasse Croner och Calle Moreus i toppform

Lotta Engberg dök upp som en överraskning, numera befriad från Allsången på Liseberg, som hon med bravur ledde i säkert 20 år. Och sjunger gör hon verkligen jättebra! Och med glädje!

Kalle, Lasse, Lotta och en skönsjungande tjej, som heter Frida Öhrn. Vilken kväll, fint väder, massor av fina sånger, glad publik, mycket trevligt.

Vi tar oss hem och några dagar senare åker vi till Ulf på Källö-Knippla och hälsar på Stefans bror Ulf. Ulf bjuder på fantastiskt god ugnsbakad torsk med vitvinssås, så mjäll, faller i fina skivor och färskpotatis. Men innan dess har vi både gått promis och varit hos Sophia, Martin, Hampus och Svante på en drink, en GT, före maten. Kul att ses.

Det unga gänget, Hampus och Svante, spelar Cluedo med sina kompisar. Ibland behöver mamma Sophia hjälpa till.

Sophia, i uterummet med fin utsikt över Västerhavet

Nästa förmiddag strålande väder, båttur till Rörö är planerad. Sophia, Martin, Hampus och Svante hänger med. Här är Rörö hamn med flera fiskefartyg och Sjöräddningens båtar.

Här är gänget på utflykt. Vi ger oss iväg på vandring

Alltid redo

På Rörös klapperstränder finns detta hemmabygge

Ser helt otroligt ut. 

Här finns både gunga och skydd för väder och vind

Vilken ö, fritt fram för alla vindar. Vi följer gångstigen runt, snart tillbaka i hamnen. Då är det dags att njuta en hamburgare. Vilken härlig dag, underbar tur med vädret!

Augusti 2024, middagar, god mat och kalas

Den 2 augusti är vi på väg hem mot Göteborg. Vi stannar till i Sjunnen nära Vetlanda hos vännerna Anna o Lennart. Som alltid kul att träffas. Anna bjuder på kyckingfilé a la Britt-Inger, jättegott! 

Vi njuter utsikten över Emån och konstaterar också att troligen blir det ingen FOFIH-träff i år dvs För Oss Finns Inga Hinder träff! Så tråkigt men förmodligen livets gång. Det finns ju dessvärre en massa hinder numera. Lennart har ont i rygg och nacke, kan inte resa så långt. Anna kan nog resa men åker inte gärna utan Lennart. Anders mår bra men Lotta är inte helt frisk. Inger är inte frisk och hennes Åke har ordentligt ont i ryggen. Egentligen är det bara Stefan och jag som mår bra. Tur att vi kan umgås via telefon och nätet. 

Lennart, jag, Anna o Stefan, vi har det gott, Anna och Lennart är alltid på gott humör!

Vi kommer hem till Göteborg i god tid för att vara med på Monicas och Hans-Olofs 150-årskalas.  Partytältet står uppsatt i trädgården. Mickael, Marie och liten Linnea hinner också hem från Danmark i god tid. Alla barnen är där, barnbarnen likaså. Systrar och bröder med respektive, vänner och släktingar har kommit. Vi dvs Stefan, har diktat en visa på melodin: Vi gå över daggstänkta berg, fallera. Taktfast och fin och första versen går så här:

En däka, så vacker och skön, fallera

studerade med framgång för sitt liv, fallera, 

hon gick i Skene skola

och började då pola

med den blonde mannen i sin kull, fallera

5 verser blev det sammanlagt. Vi systrar och bröder med respektive sjöng med bravur.

Så överräcker Christina er present från oss också, en överraskning på fredag den 9/8. Då ska vi till vår glädje också vara med

Grattis kära syster Monica och svåger Hans-Olof!

Bröder o systrar med respektive hurrar lite extra!

Alva, Tuva och Junis har svarat på frågesporten. Junis vinner med 8 av 10 rätt, bra jobbat!

Alva och Alvas kille med Alva support tröja.

Siri och Karin frågesportar

Andreas, August och Alexis är med

Kusin Lisbeth med sin sambo Stellan, som har 5 cadillacs av varierande ålder och färg och som dessutom kan bugga! Roligt! 

Petra leker med jätte plockepinn

Gruppfoto måste vi ju ha! Grattis än en gång Monica och Hans-Olof, vi ses på fredag den 9/8, då ska vi fira igen