September 2023, Lidingö, Hunö och sen åter Göteborg

 Start av ny blogg sker i januari 2024!! Otroligt sent men vad gör väl det, repetition är ju vårt minnes motor! Nu kör vi, förkortad version! Nu gör vi en "recap"!

Den nya bloggen heter Vårt tredje liv fortsätter, trettonde året 2023-2024. För att leta upp den på nätet behöver man ha adressen Varttredjeliv13.blogspot.com. Min förra blogg avslutades den 7/9 2023.

September 2023, 15/9 åker vi till Stockholm för att träffa Lisa och hela familjen och gå på Oscars för att se Änglagård med Helen Sjöholm och Tommy Körberg. Vi hade lyckats få biljetter till lördag den 16/9, åttonde rad, förträffligt! 

Vilken fin musical, Änglagård minner om Västgötabyar, gemenskap, tanter, syjunta i kontrast till den häftiga stora berusande vackra och lite farliga Berlinska dekadensen. Jättebra, tyckte vi, Helen Sjöholm toppen och Tommy Körberg gjorde Gottfrid, en snäll och god farbror med bravur. Men av hans berömda sångröst hörde vi inte så mycket, tyvärr.

Vi får en trevlig helg, inget Lagnö denna gång men väl häng på stan. Vi kollar in loppis på Karlaplan, Violas tips, åker till Täby Centrum och Apple-butiken där Stefan ska kolla in en ny dator. Han vill verkligen ha senaste utgåvan, dyr, jättefin och med stor skärm. Den är så dyr, han brottas med detta problem, 78 år på nacken och fullt med slantar på banken. Men nej, vi tar den lite mindre. Det slutar med att dom två söta barnen, Lisa och Peter träder in och betalar den dyra merkostnaden. Slutet gott, allting gott och så får vi en mycket nöjd, glad och tacksam Stefan, så mysigt!

Karlaplan och Loppis i solens glans

Vi, Vilda, Lisa, Ola och vi går och äter på fina Vattenverket på Lidingö, god mat och dessutom njuter vi deras fantastiska morotskaka.

Väl i Täby tar vi en avstickare till Viggbyholm för att titta på Gula huset, där vi bodde en gång för 35 år sedan. Gula huset har blivit ljusgrått men för övrigt är allt sig likt, trevligt, ombonat och snällt.

Apropå nostalgi så vill jag visa en mysig bild där vännerna Christina och Lars-Göran från Göteborg, fortfarande kvar på Gotland efter vår Reuniongolf 1-2/9. Lars-Göran kör sin fina oranga Mc Laren bil och hur det nu gick till så träffar dom Kungen och Sylvia, hälsar och bugar och pratar bil med kungen, kul.

Det ser ut som ett samlingsställe för motorentusiaster, samma intresse förenar, härligt. Skön Sylvia håller stilen med liten blomster hatt till kavaj, byxor och rejäla skor.

Vi åker tillbaka till Hunö några dagar. Vi träffar Lisbeth och Åke och sitter på bryggan och pokulerar i solens glans. Dom har en underbart dråplig historia att berätta, ett drama med tre deltagare, Lisbeth, Åke och Lisbeths barndomsvän och nuvarande ägare till Skavdö gård, Lars Spånberg. Han har dessutom alltid varit lite småförtjust i Lisbeth och är alltid mycket snäll och generös mot henne.

Men vad var det nu som hände? Lisbeth skulle ut och plocka svamp med Lars men kommunicerade detta dåligt med Åke, som satt och somnade sött i fåtöljen ett par timmar. Klockan hann bli halv 5, han blev jätteorolig, ringde Lisbeth, ringde Lars Spånberg, inget svar från någon. Vad har hänt, brutit benet, har Lisbeth fått en hjärtklappningsattack (vilket hon har av och till), ligger hon nånstans och kan inte meddela sig? Det är snart kväll och det kommer att bli septembermörkt och kallt, vad göra?

Åke ringer polisen i Västervik, som tar Åkes anrop på största allvar, ställer massor med frågor, säger, vi kommer ut omgående med sökhund  och en sökgrupp. Helikoptern i Malmö vidtalas och är snart på väg. 

Sent omsider förstår Åke att det som är väldigt vanligt när äkta män ringer in på detta viset är att något allvarligt har hänt med frun och ofta är maken boven i dramat. Men slutet gott, allting gott. Polisen hann komma, frågorna fortsatte men så plötsligt kom Lisbeth och Lars Skånberg hem. Ingen fara, dom hade båda glömt telefonerna hemma, svampturen blev längre än tänkt och så blev det som det blev.

Detta berättades under mycket skämt och fniss och vi tror nog att båda två är lite Drama Queens - äntligen händer det nåt på ön! Helikoptern avvärjdes innan den hunnit så långt. Sökgruppen sa, bra träning det här, nästa gång är det allvar!

Lisbeth och Åke framför sitt kära Skärsgård.

Sökstyrkan tillsammans med Åke och Spånberg

Vi åker hem över sundet, skrattar gott och kan trots slöseri med resurser ändå uppskatta att hade det varit allvar så hade det ju varit bra att resurserna finns. Åke skämdes förstås, men förmodligen blev han helt enkelt så rädd. Hela hans tillvaro stod plötsligt på kant, han trodde helt enkelt inte han skulle klara sig här ute på Skavdö utan Lisbeth. Då skulle tillvaron snabbt förändras till det sämre. Dåliga ben, dålig rygg, ont på många ställen, inte lätt att klara sig i Skärsgårn då. 

Vi packar ihop det sista, lämnar våra två båtar på Lindnäs båtvarv i Marcus och Fredriks kompetenta händer och hoppas att all förvaring går bra tills våren kommer och vi är hemma igen.

Njuter av de sista vackra ögonblicken

En kort tripp upp till Heslevikeängen

Kajakerna ligger på vänt, ska snart in på vinteruppläggningplats i vardagsrummet

Här har Stefan en viktig uppgift. Han sätter hinken med glykol på plats. På den finns en liten tippbräda med en bit bacon på. Och varför då? Jo, vi har haft möss inne och det vill man definitivt inte ha när man är borta en hel vinter. Alltså, hoppas vi att ev möss lockas ut på tippbräddan och därmed drunknar i glykolet, som sen så finurligt konserverar mössen så att dom inte luktar. Låter barbariskt men vad göra, när man inte kan vara nära och sköta fällorna.

Vi är hemma i Göteborg i tid för FOFIH-träff 22/9 i Varberg dvs För Oss Finns Inga Hinder-träff. Numera träffas vi en gång per åroch äter lunch på Havanna och sen fikar vi hemma hos Inger. Det blir några timmars mysigt samspråk. Vi plockar upp vad som hänt i livet och är glada att vi mår så bra som vi gör. Lotta o Anders kunde inte komma i år. Lotta har varit sjuk och blivit utredd på Diagnostiskt Center i Kungälv, där hon blev väl omhändertagen. Ingen cancer men något annat, som jag inte vet just nu, återkommer i detta. Inger är kroniskt inte frisk men kanske är det så det blir efter 75+. Några av oss mår lite bättre, andra lite sämre, men trots allt är livskvalitén och nöjdheten väl utvecklad hos många av oss. Vi tycker att vi är nöjda och mår bra. 

Sen firar vi vår kära svägerska Christina som fyller 70 år. Hon har kalas och öppet hus hemma på Eneliden. Säkert är vi 40 personer och det är som alltid trevligt att träffa alla nära och kära. Tror Christina var mycket nöjd med sitt kalas och sitt firande.

En pigg och ung 70-åring, som bla är så nöjd med familjens nya uterum, där vi fick plats nästan allihopa.

En glad och pigg Sofia vinkar

Sist men inte minst i detta avsnitt ska jag berätta om min operation för grå starr på Capio Scanloc nere vid Lilla Bommen. Bo Andersén heter min ögonläkare, trevlig kille som också är granne med broder Ulf ute på Källö Knippla. Jag kom till Capio kl 13, kl 15 var det klart. En hutt med lugnande medicin gjorde att jag somnade gott. Det första ögat gjordes under den söta sömnen, sen vaknade jag upp och under några minuter tyckte jag det var lite jobbigt med mycket "dragande" i andra ögat. Inte så behagligt, tyckte jag men då var det i princip klart.

Allt gick därefter jättebra, jag tog antiinflammatoriska ögondroppar med antibiotika i 3 veckor, använde solglasögon vb (inte speciellt mycket), hade inte ont, såg ganska bra redan från början och efter en tid så insåg jag att alla färger hade utvecklats från bleka till fantastiskt färgrika och vackra. Vilken hit!

Jag valde att behålla min syn på nära håll och ser med glasögon mycket bra på långt håll men behöver nya glas för att korrigera mellanläget mellan långt och kort. Ett besök till optikern är planerat vid hemkomst till Sverige. Jag är verkligen så tacksam att allt gått bra. Min oro var ganska så stor inför detta. Synen är ju ett av de viktigaste sinnen vi har.  

Fika på balkongen på Engelbrektsgatan. Tomaterna från Heslevik står på tillmognad framför blomkrukan.