Januari 2024 skriver vi nu!

Januari 2024, ett nytt år med nya insatser, nya glädjeämnen och säkert får vi vår beskärda del av sorger också. Stefan och jag firade i största möjliga lugn och ro, inget kalasande. Med knapp marginal lyckades vi hålla oss vakna över 12-snåret. Inga nyårslöften! 

Men en reflektion över året som gått och över vår tid känns viktigt att göra. Vår nära värld med familjen i centrum - allt är bra här, läget är stabilt. Alla är friska och alla mår bra. Lite småkrämpor bland oss som är över 70 hör ju till och går rätt ofta bort med rörelse, sömn, god mat och lagom med vin. 

Lisa och Viggo får representera familjen. Dom tillbringar 2 dagar i New York i januari. Ett trendbrott, här brukar det mest åkas skidor eller faras iväg på sol och bad. Härligt att ni hade det mysigt. Frihetsgudinnan är pampig, tänk när svenskarna utvandrade från eländiga Sverige för så där 125-150 år sen och möttes av frihetens gudinna, både skrämmande men härligt, eller hur?

Bergabo den 1 januari, vårt fina Sydafrikahem, som vi är så glada för!

Men världen, vår omvärld är helt upp och ner. Framför allt är det krigen i Ukraina och i Palestina som berör, som skapar så otroligt mycket sorg, elände, död och förstörelse. 

Vad gäller Ukraina så är det nu mer än 2 år sedan Ryssland oprovocerat invaderade Ukraina. Med USAs och Europas stöd på alla plan så har Ukraina lyckats hålla Ryssland stången men till priset av många döda och ett hårt drabbat land. Zelenski är en stark och outtröttlig ledare, som oavbrutet kommunicerar med världens ledare för ökat militärt stöd. Hittills har supporten stått fast. Alla inser att vi måste hålla ihop. Tillsammans är vi så mycket starkare, rikare och uthålligare. Det gäller bara att komma ihåg detta. 

Hamas fullständigt oväntade övergrepp i höstas på över 1000 israeliter som dödades och togs tillfånga skapade stor bestörtning. Ett stort antal är fortfarande inlåsta, barn, kvinnor och gamla, Israels motattacker blev och är hänsynslöst brutala. Palestina är sönderbombat, barn och vuxna dödas urskiljningslöst eller svälter. Matbristen drabbar alla utom möjligen hårdföra terroristgardet Hamas själva, som tycks sko sig på befolkningens bekostnad. Netanyahu, Israels minst lika hårdföre ledare visar ingen pardon. Eld upphör har deklarerats ett par gånger men i korta perioder. Så länge Hamas inte släpper gisslan tycks ingen väg framåt finnas. Så oändligt sorgligt.

Samtidigt tycks människor välja sida i ett stridsförhållande som är så komplext så att att välja sida är näst intill omöjligt. Antisionismen och judehatet poppar upp sitt fula tryne på ställen där det tycks helt onödigt tex i olika delar av Sverige. Kommunikation torde vara enda lösningen och ibland tas den enda rätta lösningen till som en absolut sista utväg. Man hoppas ändå att världens ledare tar sitt förnuft till fånga, släpper prestigen och agerar för en lösning. 

Det är val i ovanligt många länder i år bl a i USA. Presidentvalet står mellan 2 åldersgiganter, Donald Trumf 79 år och Joe Biden, snart 83. Må den oberäknelige och tokige Trumf snubbla på sina egna fällor träget utplacerade för att gynna Trumf själv och skada andra. Joe Biden må ge ett något äldre intryck men man tror ändå att han tillhör gänget med hjärtat på rätta stället. Vi håller tummarna.

I Sverige drabbar gängen fortfarande samman. Man slåss med skjutningar, explosioner och mord. Dock, med en ny regering tycks man ändå ha mera kontroll på läget. Kristersson, vår moderate statsminister, gör ett bra jobb tycker både Stefan och jag. Uthålligt och envist har han tillsammans med övriga sett till att vi till sist kom med i Nato, vilket större delen av oss svenskar är mycket nöjda med. Med en granne som Rysslands diktator Putin behöver vi hålla ihop. Sen skulle man önska att vi inte behövde rusta oss för "krig" eller försvar, som vi gör. Försvarsindustrin i Sverige och världen går på högvarv, skrämmande. 

Även polisen har fått mera kraft och tar fast bovarna på ett helt annat starkare och snabbare sätt än tidigare. Tullen har fått större befogenheter. Även vårt sociala pansar stärks, skola, socialvård, polis m fl. samarbetar och gör ett bättre jobb.

Sjukvården tycks dock rasa ihop mer och mer. Politikerstyrd som den är så tittar man ofta mer på partifärg när beslut fattas än vad vården och en åldrande befolkning behöver. Proffsen på vård, läkare, sjuksköterskor och andra, verkar ha allt mindre att säga till om. Neddragningar på personal, utmattad personal, brist på vårdplatser, det finns ingen ände på problemen. Anslagen är stora men räcker inte till. Lösningar, jag vet inte, var ska man börja? 

Här i Sydafrika är problemen inte mindre eller färre. Häromdagen såg vi en svensk dokumentär av SVT, "Laglöst Land" med Afrikakorrespondenten Johan Ripås. Den handlade om en svensk läkare från Umeå, som kom till Traumaintaget på Baragwanath Hospital i Johannesburg för att lära sig hur man tar hand om skott-, stick och skärskador. På några timmar såg han fler skottskador än han gjort under sin säkert 25-åriga sjukhuskarriär i Sverige. 

En strid ström av människor kom in med skador orsakade av andra människor, vanligtvis från "townshipsen"/kåkstäderna. Förutom ovan nämnda, skott, stick och skärskador så såg man också ett stort antal människor som sökte för att dom blivit "pryglade"/slagna med piskor, vilket gav fula djupa sårskador. Varför blev dom piskade? Jo, människorna i kåkstäderna upplevde att polisen var korrumperad, gjorde ingen nytta och lyckades inte skapa lag och ordning, alltså tog dom lagen i egna händer, dom slog och piskade ibland med dödlig utgång. Dom straffade de laglösa direkt och blev förstås därigenom själva laglösa - en ond cirkel!

 Filmen var bara en halvtimme lång men försökte ändå ge ett svar på varför Mandelas fina Sydafrika har utvecklats åt fel håll. Johan Ripås sammanfattade det så här - för det första, politikerna dvs ANC (African National Kongress) som har haft den politiska makten sedan Nelson Mandelas presidentskap, är genomkorrumperad. På 40 år har samhällets institutioner som tex det statliga elbolaget Escom, gått från att vara otroligt välskött och därmed ellevererande, till ett företag, som är utarmat av korruptionsstölder från politiker och anställda. Deras svar på alla problem numera är loadshedding dvs man stänger av elen i omgångar för olika områden enligt speciella scheman. Dock elpaneler kommer stort, utveckling går ej att bromsa. Järnvägar som tidigare fungerade väl är svårt eftersatta, spåren är stulna, hela systemet är utarmat och icke fungerade i hög grad.

För det andra, polisen är minst lika korrumperad och kan inte upprätthålla Lag och Ordning.

För det tredje, arbetslösheten är skyhög, 71 % i kåkstäderna

För det fjärde, Sydafrika är ett av världens mest ojämlika länder. Det skapar problem, att vara fattig är mera OK om alla är ungefär lika fattiga men om en del har det bra och andra inte, är det inte OK. Hade alla pengar som försvann i politikers korruptionshärvor istället gått till att rusta upp skolor, bostäder, skapa arbeten hade mycket varit vunnet. Hade Guptas State Capture aldrig hänt så hade staten varit mycket, mycket rikare. Sist men inte minst, hade alla vitas pengar getts till svarta så hade fördelningen blivit bättre men kanske hade det ändå inte blivit bättre. Utbildning, kunskap om att planera och organisera behövs för att göra något bra av pengar. Än så länge finns kunskapen inte här. Mycket mera skolning behövs, viktigast av allt.

För det femte, under apartheid utvecklades en våldskultur. Redan då var andelen mord i princip lika hög som i dag. Enligt uppgift i "Laglöst Land" mördas 27 000 människor senaste året här. De första 15 åren då Mandela kom till makten minskade antalet mord med hälften men de sista 10 åren har våldet och morden ökat igen. En destruktiv manskultur har utvecklats, man ska dricka sprit, använda vapen och slåss. Droghandeln blomstrar och man beräknar att det finns 4 miljoner illegala vapen i Sydafrika.

Nog om detta, vi lever här och nu och vi försöker hjälpa till och nu ska jag berätta lite vad vi gör. Vi sponsrar nu 53 barn på Imibala så att dom får skoluniformer varje år. Samtidigt får dom tillgång till Imibalas eftermiddagsaktiviteter, både hantverk, sport och lärande aktiviteter som matte, data, bygga med lego och tillgång till fint bibliotek. Man får måla, skapa konst och keramik, laga mat, dansa balett, spela teater, spela golf och mycket mera. Man får hjälp med skötsel av sina tänder och tillgång till tandläkare.

Med 53 barn behöver vi samla in hälften så mycket pengar, ca 75 000 Rand. Arbetet blir lite lugnare men fortfarande reste vi runt och träffade välkända och kära donatorer och fick donationer till vår Fredagsgolfen/Imibala Golf Cup, som hölls fredagen den 9/2 i år. 

Le Riche folket arbetar hårt och affärerna går bra. Här representeras vingården av Francois, ekonomiansvarig och än en gång får vi en låda fin Cab Savignon till vårt prisbord i vår FG/Imibala Golf Cup.

Post House är nästa anhalt. Dom stora, svarta hundarna hälsar välkomna.

Vinmakare Nick poserar framför sina och sonens fina tavlor och skänker också han frikostigt
av sina viner.

Clos Malverne skördar vitt vin just nu. Trogna sponsorer. Alla människor vi känner i Sydafrika försöker hjälpa, på ena eller andra sättet. Bara man vet att pengarna går till rätt saker, så är man med och ställer upp.

Aaldering, en ny bekantskap, tillika generösa. Gör god Pinotage 

Ett sista besök just denna dagen. Rust En Vrede ligger så vackert, vinrankor i bakgrunden och blånande berg.

På väg in att hämta årets gåva på Rust En Vrede. Vackraste, frodigaste hortensior kantar gången. 

I Januari förberedde vi också för Jubileumsfesten för tisdagsgolfen tillsammans med Jessica och Rolf. Den går av stapeln på Alla Hjärtans Dag den 14/2. Vi firar att vi varit 10 år på Stellenbosch GK och sammanlagt 16 år har vi haft en tisdagsgolf med Rolf Svahn som ledare och med Jessica som första stöd. De första åren var vi på King David nära Kapstaden. 

Jessica och Rolf organiserade, planerade, kläckte ideér och höll ordning på ekonomin. Stefan och jag ordnade med porslin, matbord och stolar och höll med vårt hus som festlokal. Samarbetet fungerade utmärkt. Och även om inte denna fest främjade Sydafrika väl och ve så främjade den verkligen hela svenskgruppens gemenskap och skapade så mycket glädje. Mer om detta lite längre fram.

Ja, så här är det, skilda världar, kan det fungera? Effekterna kan onekligen bli som i dokumentären Laglöst Land. Samtidigt lever vi så här. Vi firar födelsedagar och vinkar hej då till Vilda, som ska jobba som pistvakt i Åre. Vi gör samtidigt det vi kan och försöker bidra.

23 januari, Stefan och lilla Vilhelmina fyller år, Stefan 79 och Vilhelmina 1 år. Grattis på er kära födelsedagsgrisar!

Grattis sötaste Vilhelmina, hoppas du hade en jättebra födelsedag! Vet iallafall att så här ser det ut när du är 1 år och äter alldeles själv. Kissen är med och kollar läget, bra kompis. Din farfar är jätteglad för att du och han har samma födelsedag! En liten och en stor vattuman!

Stefans fina födelsedagstårta, som jag köpte i en helt vanlig livsmedelsbutik borta på Strand. Jättefin, jättegod och dessutom så stor så vi kunde bjuda alla tisdagsgolfarna på en bit

Stefan var mycket nöjd, blev ett riktigt äkta födelsedagskalas

Det blev tom pris på självaste födelsedagen, Grattis Stefan!

Även vännen Christina och jag fick lite pris, var det kanske Lucky Draw?

Vilda på Stockholms Central, jag tror den 27/1. Nu bär det av till Åre, vinterlandskapet där Vilda ska jobba som pistvakt och bo i familjens lägenhet i Åre. Lycka till, Vilda!

Vårens första små primörer kommer från Kåseberga i Skåne med hälsning från vännen Lisa