Vårt tredje liv fortsätter, trettonde året 2023-2024!: Oktober fortsättning 2023, mot Sydafrika!

Konvalescensen efter starroperationen har gått bara bra och vi planerar och packar för Sydafrikaresa den 17/10. Men vi hinner med en tripp upp till Stockholm innan vi åker. Viktigt, vi har lovat hjälpa till att stänga Lagnö inför vintern. Ola har inte varit helt frisk så hjälp behövs, kanske allra mest av Stefan med avstängning av vatten etc. Vi hade en jättemysig dag därute, sov vi över eller inte, lite osäkert men vi hade iallafall en jättemysig middag i Gåshaga, där tom Vera och Magnus var med. Vera har bott hos Lisa o Ola några månader men nu har dom köpt hus utåt Arlanda till, nära där Veras häst har sitt stall. Nu ses vi inte på ett halvår men alla är verkligen fullt sysselsatta.

La Familia, så mysigt att se er

Viola går i 7an, vilket är fullt upp med nya krav. För Viola tar hästar och stallet massor av tid. Viggo har börjat på Lidingös gymnasium, Hersby och är nöjd med det. Vilda jobbar för fullt och ska sen ut och resa, Bali och Australien väntar 2 månader från slutet oktober. Lisa o Ola sköter sina jobb inclusive en hel del nya uppgifter. Allt går dom väl i händer men massor med jobb. Vera fortsätter sitt jobb på Tesla, gillar det och det verkar fungera även om Tesla är inblandad i strejk och konflikt med facket i Sverige. Vera märke inte av detta säger hon?! Magnus jobbar på med sitt företag, jobbar på distans, fungerar bra, sköter om Elvis hemma på dagarna. Lisa reser men jobbar för övrigt också mycket hemifrån. Ola är i princip på jobbet hela tiden. Alla mår bra och har det bra, det är det viktiga!

Vi åker till Sydafrika med frid i hjärtat. Den 18/10 landar vi och hämtas av förbeställd chaufför, Monty, allmänt kallad Okidoki. Han säger nämligen alltid okidoki= OK.

Utsikten över Goda Hoppsudden och False Bay från vår altan.

Vi kollar in citronerna, som växt sig stora. Smakar riktigt bra också.

Vi gör oss snabbt hemmastadda. Det är lagom varmt och skönt och alltid en del att pyssla med i början. Att öppna ett hus efter ett halvår tar lite tid. Jag beställer nya kuddar till vårt vardagsrum.

Våra vänner Lena och Karl-Gustaf Gutberg säljer sitt hus. Karl-Gustaf är inte frisk och kan inte vara här längre. Lena kommer ner under 3 veckor och säljer hus, 2 bilar, massor med möbler, avslutar sina engagemang här nere, ger bort massor till välgörenhet mm. Vännen Lollo hjälper till och ger stöd och hjälp, ovärderligt helt klart. Vi köper lite stolar och bord och tycker att det blir fint hemma. Detta börjar bli en del av vår vardag här nere. Åren går, vi blir alla äldre och efter 75 verkar det som saker kan hända, sjukdomar slår till och påverkar vardagen och vardagens möjligheter. Det gäller att tänka efter, vad vill vi göra, vad kan vi göra, har vi några drömmar, som vi vill fullfölja och leva ut i?

Vi har ärenden till Builders Warehouse och väl där slinker vi in på Neils hair saloon. Vi frågar efter Neil, som vi visste fick en stroke förra året. Det visade sig att han hade gått bort. Så synd, han hade ett mycket gott hjärta och har i åratal sponsrat vårt Imibalaprojekt med klipp- och fön vouchers. Men vi träffar en ny frisör, som är så glad och tacksam för hennes lille son är ett av Imibalabarnen och får sin skoluniform varje år från Imibala och också tillgång till alla dom aktiviteter som Imibala skapar.

Tjejen i mitten är mamma till en liten 7-årig kille, som hon är så stolt över. Han är duktig i skolan, hon har tom med sig hans betyg i handväskan och visade upp för oss. Tacksamheten mot Imibala, som hjälper till med skoluniform och allt som behövs för sonens väl och ve, har inga gränser.

Vi går förstås promenad längs stranden nere på Strand. Otroligt nog är det vår enda promenadslinga här nere. Klart att man kan promenera i Helderberg Nature Reserve men vi har aldrig lyckats bli hemmastadda där. Alltså går vi på stranden i Strand precis som vanligt och upplever återseendets glädje. Lite nyheter kan vi också hitta.