Juli 2024, livet på Hunö och Tina!

Livet på Hunö efter midsommar går ner på lugn och fin fart. Man kan nog kalla det snigelfart. Lite matta är vi allt efter juniresan till England och möte med så många människor, tidigare kända och många mycket väl kända och många okända likaså. Det var ju också kär barnpassning uppe hos Lisa på Lidingö och midsommar med fullt ös i ett antal dagar. Men så kul det var. Det tyckte vi verkligen men man kan bli lite matt ändå!

En nära vän, Tina, en av systrarna i Syster Yster, åkte till Skottland och Edinborough i början på juni, stannade en vecka, på väg till flygplatsen för att åka hem med sin Leif mådde hon inte bra och fick ändra kurs mot sjukhuset, fick ett hjärtstopp i taxin och är nu inte med oss mera. Tina fick en massiv hjärtinfarkt, inga förvarningar vad vi vet.  Hennes Leif påbörjade HLR, på sjukhuset fortsatte dom men livet gick inte att rädda. Så plötsligt och svårt att ta in för familj, vänner, för oss, för alla. Begravningen var den 19/6, 2 dagar före midsommar, i Örgryte gamla kyrka. Jag kunde bara inte åka med midsommar så tätt inpå, det vet jag att Tina hade förstått. Hon var en mycket praktisk person. Men jag är glad att vi träffades hemma hos Annika i april, precis när vi kom hem från Sydafrika. Vi, Syster Yster gänget, har bokat in oss på Öckerö två dagar i början på september. Då kommer vi att ta vårt avsked av vår vän. Det känns bra.

Men livet går vidare och det har här på Hunö funnits tid för eftertanke och kontemplation över hur föränderligt livet kan vara. Man måste inse och komma ihåg att livet är ändligt och leva därefter. Hur vill vi ha det, är vi nöjda med vårt liv? Vara tacksamma för det lilla, för bullarna som vännen Jessica bakat i Göteborg och som vi njuter här. För skogen på Hunö, som alltid finns  och som är så fin att vandra i, för havet och himlen, så vackert blåa, för att Lisbeth och Åke, som bor tvärs över sundet finns här. Trots att dom just nu är oense om var deras ändliga liv skall tillbringas, var skall dom bo? Må det lösas i frid. 

Stefan och jag ska njuta Jessicas goda kanelbullar.

Precis som Stefan och jag måste hålla vår frid. Och när någon av oss inte gör det, måste vi reda ut det elände, som då bildas för att frid, sämja och harmoni ska råda. Av och till måste vi jobba på det, reda ut och anpassa oss efter varandra. Ibland är det tufft att bara vara två. Med flera blir det en annan sorts umgänge, kanske enklare. 

Men nu är det frid. Vi har precis rett ut vilka vi ska bjuda på nästa lite större middag här på Hunö. Fliviksgänget, 9 alt 10 personer kommer, alla utom jag jobbar aktivt med stenbrottet. Finns alltså stor risk för ännu ett stenbrottsmöte men vi får hitta på nåt, kanske be alla berätta en kortis om årets bästa sommarminne? Det känns som en bra idé. Middagen blir troligen 31/7, snart alltså! Kul!

Tränar golf gör vi, både på ängen och på Oskarshamns Golfklubb, den fina. Vi lyssnar på Sommar i P1, detta underbara program, där människor berättar om det dom har hjärtat fullt av eller vad dom vill förmedla. Ta tex Lasse Berg, klok författare, skribent, som har rest mycket i Afrika och världen men som också drabbades av en stor sorg, när hans 34-åriga dotter plötsligt avled i en olyckshändelse. Det berättade han om, känslan när inget var viktigt längre, världen föll ihop, men han berättade också om sina upplevelser med KhoiSanfolket i södra Afrika och hur han under 4 års tid arbetade (på FNs uppdrag) med att intervjua folket i Rwanda om folkmordet som folkgruppen hutuer utsatte folkgruppen tutsier för. 800 000 tutsier dödades på 100 dagar utan att andra ingrep. Hur kunde det hända? 

Lasse Bergs konklusion är att detta kan hända när vi utpekar en annan grupp människor för att orsaka allt elände. Man skapar ett vi (som alltid har rätt och gör rätt) och ett dom/dom andra, som alltid gör fel, allt är deras fel, de är "kackerlackor". Hutuerna hade av regimen, via radio och TV i åratal matats med att allt är tutsiernas fel. 

Känner ni igen detta i andra regimer? Diktatorers regimer? Putin, Trumf, Hitler förstås och många fler. Det är svårt att vara vaksam och det är ännu svårare att åtgärda orättfärdigheter. Må världen bli snällare och må trenden vända igen så att antalet demokratier ökar i världen igen, inte diktaturernas antal.

Det har regnat, mycket! Sen vi kom till Hunö i mitten på juni har det kommit ca 160 mm här hos oss. Normal nederbörd i Sverige är 500-800 mm på ett år. I sydvästra Sverige regnar det mera, mellan 1000-1300 mm på ett år. Vädret växlar mellan sol, moln och regn. Typisk svensk sommar kan man säga. Helt OK tycker vi som är lediga hela tiden och kan ta vara på dagarna.

Ett skyfall kallas det när man får mer än 50 mm på en gång. Det hände nästan här!

Bredvid Heslevikeängen går ett grävt dike. Här brukar vi aldrig ha något vatten men nu flödar vattnet fram och gör så i flera dagar.
 

 

På Heslevikeängen är gräset grönt och vackert. Här turas vi om att träna chipping så gott det går bland ojämna grästuvor och hjortpruttar i mängd. Härligt att vi har denna öppna yta, vår brännbollsäng.

Vi går Olles stig bort mot Kuggedal. Vår vän Olle finns inte mera men stigen finns kvar. Den minner om Olle.

Vår inglasade altan är fin i alla väder.